Fan vad ont i magen jag har! Magknipet från helvetet har byggt bo i min mage.
Ser ut som om jag är gravid i femte månaden..... Blää

Mänskligheten är ständigt hotad av det farligaste som finns. Idioti!
Påven, en ledare för otroligt många människor borde veta bättre än att uttala sig på det här sättet. Jag tycker att aldeles för många kristna har glömt vad deras religion handlar om. Att vara en god medmänniska. Att man ska vara shysst och dela med sig av det man har. Speciellt under julhelgen, är det inte sensmoralen i varenda julfilm man sett?
Jag tycker iallafall bättre om att ge presenter än att få presenter (även om jag älskar att få presenter förstås)
Nu är det läggdax och jag myser i sängen med en gigantisk chokladask jag fått av min pappa.

God jul och gonatt.





Aftonbladets artikel

Jag har glömt hur man gör. Det är säkert flera år sen jag grälade med någon jag bryr mig om. De andra har jag bara slutat umgås med. Jag minns inte hur det blev så här, har aldrig varit konflikträdd förut. =/

Igår var jag på jätte bra humör. Ända tills min "bästa vän" bestämde sig för att det var en dålig sak.
Jag och min pojkvän stod och lagade mat och hon ställer sig bakom och tittar ner på spisen.

Hon: Pasta, äckligt!
Jag: (jag minns inte exakt men iaf sluta säg att min mat är äcklig. Hon säger det ganska ofta)
Hon: Men det är ju äckligt
Jag: Det är ganska oförskämt att säga så om andras mat...
Hon: Jag vet, men det är du så det är okej.
Jag: Jag kanske inte tycker det.
Hon: Du säger ju att min vetediet är äcklig
Jag: Jag för att du bruckar säga att min mat är äcklig (har sagt det om vetedieten kanske två gångr)
Hon: (argt) Så typiskt dig, (minns inte exakt här heller men i princip att jag alltid bortförklarar mig och att jag är dålig).
Det är precis som när du klagar på att jag säger bläv (erkänn det låter ganska korkat, jag vill bara hjälpa till.)
Jag: Jag gör iaf inte narr av dig när du säger fel. (när jag pratar engelska så tycker hon det är dagens skämt och skrattar åt mig när jag har konstigt uttal, det gör mig ledsen. )
Hon: Jaha men hur ska man göra då när du säger fel?
Jag: Ja, du kan ju säga att "Jag tror att det ska vara såhär"
Hon: (gör en min som i princip betyder att det är urlöjligt) Jaha okej.
Jag: Jag blir ledsen när andra gör narr av mig.
Hon: Men det var ju roligt.
Pojkvän: Ja, det var roligt
Hon eller han, minns inte: Du är ju aldeles röd!
(Här går jag in i mitt rum och grinar, pojkvännen kommer in och tröstar och säger att jag är söt när jag är knallröd och säger fel)

Någon timme senare kommer hon in i mitt rum och frågar nånting om sitt hår.
Jag: Jag är lite sur på dig så jag har ingen lust att prata just nu.
Hon: Jaha, för det i köket eller?
Jag: Ja
Hon: (argt) Ja, men om du ska vara så himmla känsligt så pallar jag inte att be om ursäkt för det. (minns inte riktigt vad resten var)
Jag: (börjar grina igen) Men gör inte det då, gå här ifrån.

Vi har aldrig bråkat förut, jag har ingen aning hur jag ska hantera det här. Vi har varit vänner i flera år och lyckats hålla sams. Hennes kritik är den värsta i världen efter som hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv, hur förklarar man det? Jag gråter resten av kvällen och lyckas låsa in min tvätt i tvättstugan, tvättiden var slut kl 21, inte 22 som jag trodde.

Så morgonen har varit lite tuff. Var tvungen att kliva upp skittidigt för att hämta min tvätt.